Afga.

Nu är klockan 00.30 och i mina öron (orkade inte hålla telefonen längre så det fick bli headset) lallar Daniella på, vilket hon gjort i typ en halvtimme. Och med lallar menar jag att denna övertrötta fina kvinna sjunger barnvisor samt disneydags-låtar (*Darkwing Duck osv..) i mitt öra medans jag sitter och skriver och för båda två minskar nattens sömntimmar drastiskt.

Nu är klockan 01.14 och Daniella har slut på sånger. I alla fall;


Nuförtiden om någon visar sig vara troende muslim, ja då förknippar folk det oftast med teorrism. Vems fel är det? Inte fan är det folket i Afghanistan eller något annat land med majoritet av muslimska troende.
I de flesta religioner finns det en grupp av kanske 10procent som man kan kalla fanatiker, fundementalister. Oftast får inte en sådan liten grupp speciellt stort inflytande inom religionen, inte utöver sin grupps medlemmar.
De flesta mindre och mer extrema religiösa grupper har sina femton minuter av kändisskap och då och då läser vi om Pingstkyrkan som gjorde datten i Norrland, eller Scientologerna hade självmordsorgie i en delstat i Texas i Amerika. Mer mer inflytande än så får det inte. Och det är inte så konstigt med tanke på hur jämn ex. ekonomi, politik osv. amerikanarna har, precis som vi västerlännningar. Vi kan inte hamna i sådant underläge.

Men tänk om ex. Sverige kontrolleras av ett land under en längre tid, trots dess långa historia. Efter ett tredje krig (på inte mer än 100 år) lyckas vi slå oss fria från det land som för tillfället makthar oss. Ett trasigt land får ofta biverkningar i form av inbördeskrig eftersom grupper kommer splittras i krig. Så nu har vi inbördeskrig också och det pågår ett ganska bra antal år, till slut byggs ett styre upp och vi har ett par relativt lugna år, även om vårat land är väldigt trasigt och det tar lång tid att bygga upp förtroende för varandra igen och mindre grupper vill fortfarande åt makten och fortsätter att slåss för den.
Ett styre bildas men slås ner efter ett par år av ett kommunistimperium, med hjälp av andra länder.
Efter en nära kollaps av fortsatt inbördeskrig hoppar Sojvetunionen in i bilden och sedan påföljer ett krig mellan Sverige och Sovjet i ca 10 år. Till slut drar sig Sovjet ur och då fortskrider inbördeskriget och många slåss om makten.
En grupp bildas; Taliban.
Eftersom vi har legat i krig såpass länge är vi underutvecklade och har inte de resurser och pengar som andra länder har.
Men Taliban får hjälp av andra länder (USA), mestdels till vapen så att de ska kunna hålla landet i schack eftersom det pågår så mcyket våldsamheter.
Det slutar med att Taliban styr nästan 90procent av vårat land.
Vad gör makt? Den gör dig jävligt överkåt på mer och du blir till slut en människa som antaligen hade spärrats in om det inte vore för att det faktikst var du som höll i makten.


Det hade likväl kunnat vara Sverige, eller något annat land. Man måste tänka så, man måste se efter grunderna till varför det blir som det blir och tänk; Du lyssnar mer på en "taliban" som berättar om sitt hat, än en vanligt afghansk medborgare som berättar om sin kärlek och förtvivlan. Förstår du vad jag menar? Jag menar INTE att man är sympatilös och LYSSNAR på "talibanen" utan det är honom man ser och det är "hans" land man ser och därefter fastnar det på hornhinnan.

Hur som helst. Den nya Talibanregimen var ute efter en makt som skulle kunna styra varenda liten människa i Afghanistan. Hur styr man en människa på bästa sätt? Ja, förstås genom rädsla. När man är rädd, finns alltid din tro där för dig. Så vad gör man då, jo man skapar rädslan genom tron. Talibanerna skapade nya lagar, regler, förbud, traditioner. I mer än 22 år har människor levt i skräck för att tro fel, gå fel, klä sig fel, vara för ung, vara för gammal, ha för kort skägg, för långt hår. Att vara kvinna tappade betydelse, likaså att vara barn, att vara gammal, att vara Shii var inte acceptabelt, inte så heller Ahmadyian-troende (ursäkta stavning). Landet backade ännu mer i utveckling och tortyr accepteras, dödskjutningar på gata, våldtäckter och vips fanns där BURKA och kvinnor får inte längre gå i knähög-kjol. Efter år 2001 föll talibanregimen och landet är på väg upp på fötter igen. Men man vet aldrig om det skulle kunna slå till igen. Det är inte lätt att gå rakryggad när man föds med puckelrygg.


Så.. vad i hela friden har detta att göra med om man är muslim eller ej.Ett tips är att du läser in dig på världsreligionerna och så småningom kommer du upptäcka att de inte är speciellt olika varandra i grunden. Eller? Så alltså har det inte speciellt mycket med själva Islam att göra.

En målande bild som exempel: Jag är feminist. Du tänker (Ex.); håriga ben, manshatare och homosexuell. Och ja, det gör du för framför mig står de som passar in på beskrivningen, som jag delar grunder med men som har valt en mer extrem väg än jag. Det behöver inte vara negativt, men det ger inte DIG någon rättvis uppfattning om MIG när det du ser och tar till dig är den första raden, som överglänser mig där bakom.

Hangin out of my pants.

"du vill vara kär men kan inte bli det. att göra så man mår dåligt kan få en att känna att man är kär, men olyckligt. men man mår i själva verket bara dåligt.
i brist på andra känslor".

Alltså jag fick nästintill en aha-upplevelse. Fastän det är så himla självklart slog det in när J sa det rakt upp i ansiktet.. eller alltså, himla självklart kanske inte. Men visst kan det stämma ganska bra in, tror du det Bill?

Tor: Hejdå lönen. Simma och börja "ta tag i mitt liv" för tredje gången den här veckan.
Fre: Nöjesguiden. Jag hoppas mitt jobbs ägares dotter är där för då kan hon inte vara en bortskämd skitunge som hon vanligtvis är, då ska jag tänka "oj, är du trettio år och patetisk" och liksom visa det med min blick och mina moves. Mer vågar jag inte helt ärligt, jag hoppas inte det i alla fall. Sen hoppas jag att ingen på mitt jobb läser det här förresten.

Ragny.

Hon såg ut som en liten skör fågel bland de vita lakanen. Så liten.
"Vem är du då?"
"Det är Jonna... J o n n a."
"Åh, stumpan med russinrumpan". Ja.

"Tycker du jag är brun då?"
"Du är lika brun och snygg som alltid"

"... hoppas jag är välkommen in till Gud"

Vilken gud skulle inte välkomna dig, fina farmor. Den 13 feb var det ett år sedan du somnade in i de värmländska skogarna. Jag saknar dig så himla mycket.

Adventurer.

Jag kom på att jag faktikst har en blogg (stimulerande tisdag) så nu ska jag bli en aktiv bloggare. Tre inlägg per dag, minst. Det är bara det att jag tänker för mycket på vad jag skriver, det måste liksom vara estetiskt enligt mig. Alla andra bloggar är så jävla tråkiga och är antingen i gruppen "jag skriver poetiskt, med många punkter eller inga alls och ingen fattar ändå vad jag skriver om men de försöker eftersom jag är snygg" eller "jag skriver hysteriskt om mitt liv, fest, resa och så passar jag på att namedroppa namn och försöker få mitt liv att verka jäkligt sexandthecity."

Gud, jag är så fördomsfull. Det finns folk som skriver jävligt bra på interwebzen, mitt intresse är bara lågt och därför utgår jag från typ de fem bloggar jag läst. Plus att jag antaligen tillhör båda grupperna själv. Eller kanske en ny grupp; gnällgruppen. Det skulle vara hemskt förvirrande eftersom jag är en hjälplös optimist..

Jag har precis läst ut M.Keyes senaste bok, och eftersom hon är irländska och hennes böcker oftast utspelar sig på Irland så var det jäkla massa engelsk slang hela tjocka boken igenom. I alla fall, blev bokdeppig och sen pratade jag lite med Emanuel på msn och då upptäckte jag att jag inte kan stava till äventyrare på engelska. Så jag har en stor distans till mig själv : noterar att jag tillhör gruppen: självutlämnare. Fast föråsts inte på något korkat sätt.


Avslutningsvis saknar jag Rebecca.

Ducktales.

Igår när jag låg och skulle sova kom jag på att jag också ska bygga en blogg.
Det var bara det att jag blev lite uppspelt och låg och skrev inlägg för mig själv fram tills typ 05.imorse, i huvudet alltså.. Och nu när jag äntligen hittat till servicen: nytt inlägg, så är jag helt tom i skallen. Vilket i och för sig likväl kan bero på att jag som vanligt är sen till att träffa en kompis, vilket i sig betyder att jag är stressad och de som känner mig vet att jag blir typ helt lamslagen när jag är sen/stressad.

Förövrigt har jag skrivit den här lilla texten två gånger nu för att jag tryckt på två helt andra knappar än "publicera text" vilket man egentligen ska göra.