Hangin out of my pants.

"du vill vara kär men kan inte bli det. att göra så man mår dåligt kan få en att känna att man är kär, men olyckligt. men man mår i själva verket bara dåligt.
i brist på andra känslor".

Alltså jag fick nästintill en aha-upplevelse. Fastän det är så himla självklart slog det in när J sa det rakt upp i ansiktet.. eller alltså, himla självklart kanske inte. Men visst kan det stämma ganska bra in, tror du det Bill?

Tor: Hejdå lönen. Simma och börja "ta tag i mitt liv" för tredje gången den här veckan.
Fre: Nöjesguiden. Jag hoppas mitt jobbs ägares dotter är där för då kan hon inte vara en bortskämd skitunge som hon vanligtvis är, då ska jag tänka "oj, är du trettio år och patetisk" och liksom visa det med min blick och mina moves. Mer vågar jag inte helt ärligt, jag hoppas inte det i alla fall. Sen hoppas jag att ingen på mitt jobb läser det här förresten.

Ragny.

Hon såg ut som en liten skör fågel bland de vita lakanen. Så liten.
"Vem är du då?"
"Det är Jonna... J o n n a."
"Åh, stumpan med russinrumpan". Ja.

"Tycker du jag är brun då?"
"Du är lika brun och snygg som alltid"

"... hoppas jag är välkommen in till Gud"

Vilken gud skulle inte välkomna dig, fina farmor. Den 13 feb var det ett år sedan du somnade in i de värmländska skogarna. Jag saknar dig så himla mycket.

Adventurer.

Jag kom på att jag faktikst har en blogg (stimulerande tisdag) så nu ska jag bli en aktiv bloggare. Tre inlägg per dag, minst. Det är bara det att jag tänker för mycket på vad jag skriver, det måste liksom vara estetiskt enligt mig. Alla andra bloggar är så jävla tråkiga och är antingen i gruppen "jag skriver poetiskt, med många punkter eller inga alls och ingen fattar ändå vad jag skriver om men de försöker eftersom jag är snygg" eller "jag skriver hysteriskt om mitt liv, fest, resa och så passar jag på att namedroppa namn och försöker få mitt liv att verka jäkligt sexandthecity."

Gud, jag är så fördomsfull. Det finns folk som skriver jävligt bra på interwebzen, mitt intresse är bara lågt och därför utgår jag från typ de fem bloggar jag läst. Plus att jag antaligen tillhör båda grupperna själv. Eller kanske en ny grupp; gnällgruppen. Det skulle vara hemskt förvirrande eftersom jag är en hjälplös optimist..

Jag har precis läst ut M.Keyes senaste bok, och eftersom hon är irländska och hennes böcker oftast utspelar sig på Irland så var det jäkla massa engelsk slang hela tjocka boken igenom. I alla fall, blev bokdeppig och sen pratade jag lite med Emanuel på msn och då upptäckte jag att jag inte kan stava till äventyrare på engelska. Så jag har en stor distans till mig själv : noterar att jag tillhör gruppen: självutlämnare. Fast föråsts inte på något korkat sätt.


Avslutningsvis saknar jag Rebecca.